vaskera

Efter ett trevligt avslut på Kirkeveien med lite avsked så fick vi oss våra tre välbehövliga timmars sömn. Sedan var det dags att packa kappsäcken och bege sig mot flygplanshuset.
Vid gate 32 och 41 skildes vi åt. Återseendet skulle bli på Alvik flygplats lokation Umeå.
Några kära och bekanta ansikten möttes i kön in till planet. Men en liten oro vilade i min mage. Hade ju bara 55 minuter på mig att byta plan. Ingen snö på backen som kunde leda till försening tänkte jag lugnande.
När planet efter en stunds runtglidande på vägarna stannar blir jag rädd. Det står ett plan brevid oss som får en varm dusch av en stor kran. Kaptenen säger att även vi måste duscha lite för att få bort is från vingen. Tiden går sjukt snabbt på ett dåligt sätt. En halvtimme efter avgångstid lyfter vi. Då är det alltså en halvtimme kvar tills vi egentligen ska landa. Frågar i orospanik en flygvärdinna om råd och hjälp. Men eftersom jag varit smart nog att bara ha handbagage så blinkar hon lite med ögat och säger att det kommer gå bra. Jag har stött på en orolig Linda på planet som också varit modig nog att boka dessa avgångar. Det ska bli löprunda för våran del.
Väl ute ur planet hoppar jag på en flygdam och frågar vart vi ska ta vägen. Hon berättar snabbt hur vi ska springa och skriker sedan efter oss
"- Skit i att checka in! Spring direkt till gaten. Jag ringer och säger att ni är på väg". Snällt flygfolk finns det.
Efter en löptur genom hela Arlanda är vi framme och vi är i tid. Vi ska få komma hem! Satans glädje.
Väl hemma väntar jag på Idas plan som ska landa samtidigt. Men ingen Ida kommer. Jag ringer. En lite bitter Ida svarar och är kvar på Arlanda.
Hennes vingdusch hade gjort tidsplanen ännu värre. Men nu tror jag att hon har landat säkert.

En julgran är pyntad, ett pepparkakshus lagat, glögg drucken och lite fix med håret är avklarat.
Nu ska jag ut och köra bil och njuta av att jag hittar på alla vägar.