vaskera

Ja idag var man åter tillbaka på jobb. Kändes nästan konstigt när man varit ledig och haft det så kanonbra de senaste dagarna. Farligt att vänja sig för mycket. Inget händelserikt där inte.
När jag hoppar på Ikea-bussen har jag ett missat samtal. Mitt hjärta hoppar av lycka när jag ser namnet: Den ja lever för. Min käraste vän Ida har ringt.
Vi har inte pratat eller träffats på 8 månader! Hon har varit på äventyr i Asien och jag befinner mig som här.
När jag kom hem ringde jag upp. Det var lycka att få höra hennes röst. Konstigt ändå, man har inte hörts på så länge men så fort man gör det så känns det som det var igår ungefär. Det är härligt!
Ska försöka lägga in en bild men jag vet inte om jag är kapabel till det.


Annars då. Det är 16 dagar tills jag åker hem till Umeå. 14 om jag lyckas boka om min biljett. 11 (9) jobbdagar.
Jag har sjuk hemlängtan nu, men det är nog mest bara för att jag vet att det är så himla snart som jag åker hem. Ooii.
Väl hemma väntar familj, vänner och såklart, Brännbollsyran! Något som inte får missas.
Fram tills dess så har jag iaf norska 17.e mai att se framemot. Det kan nog bli nåt att hänga i granen.

Nu ska jag övertala Madde att följa med och lindra mitt sockerbegär.
Over