put your hands down


Jag hatar min vänstra handikappade hand. Hade precis skrivit en fin berättelse om min bussresa och nu är allt borta.
KUL! Ska jag orka igen?

Jaja. Min bussresa hem var en aning intressant. När jag först kommer till gaten så är det en jättelång kö och ingen släpps in. Efter ett litet tag kommer fem securitasvakter springande och hämtar ut en kille från bussen, han skulle tydligen inte få åka med. Tillslut släpper dom på. En full buss med bara massa mystiskt folk. Blir halvnojig och börjar fantisera. Men det går över.
Mannen framför mig stinker kaninpiss varje gång han lyfter upp armen. Du som haft kanin vet att det inte luktar blommor precis men han verkar gilla sin doft. För armen är uppe sågott som hela resan.
Runt fyra stannar vi för att släppa av folk. Då drabbas jag av den värsta magknipen ever!! 2½ timme kvar,
Busschaffisen är som tur var snabb och kommer fram en timme tidigare. Dubbelvikt skyndar jag mig hem.
Avslutar med en skål START! och mjölk och lägger mig sedan. Åh gu se skönt det var!

Nu ska jag ta tag i det här.

Margrete, Merete, Märta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0