från typ elfte till idag


Hej. Vi lever.
Men internet är inte alltid självklart..

Itacaré påminde rätt mycket om Pipa. Ett mysigt samhälle med surfare och hippies.
Det låg flera stränder på rad som man kunde gå emellan.
Sedan fanns det en strand lite längre bort som skulle vara väldigt vacker.
Det här med guide orkade vi inte med så vi begav oss ut i skogen på egen hand och hoppades på det bästa.
Efter några felsprång, en trasig flipflop, leriga stigar och en stor spindel på stigen så kom vi fram.
Det var en fin strand. Lite mulet men det gjorde inget.

Efter 3 dagar var det dags att försöka ta sig till Rio igen.
Bussen från Itacaré gick 06.15 till Illhéus. Ca 2 timmar men huvva.
Någon spydde på bussen. PANIK!
Jag börjar grina och håller för öronen tills vi kommer fram..
Ja ni vet ju hur jag är, heja.
Bussen från Illhéus till Rio tog 23 timmar.
Men bussarna i detta land är så sjukt bra och bekväma så det är aldrig något problem.
Swebus har ett å annat att lära av Brasilien kan man tycka.

I Rio hade vi gjort misstaget att inte förboka ett hostel.
Efter ett tag gav vi upp och checkade in på ett skumt och dyrt hotel.
Men det låg två gator ifrån Copacabana så alltid nåt.
Vi hade tänkt göra en favelatur denna gång men det var inget som vårat hotel erbjöd så det blev inget av det.

Efter 2 dagar i Rio blev det en ny nattbuss ner till São Paulo där vi är nu.
(Mami. Verkar inte vara myggigt här så gula febern är nog ingen fara)
Detta är, om jag kommer ihåg rätt, den största staden i Brasilien med ca 11 miljoner invånare.
Alltså en rätt så stor stad. Man känner sig liten.
Idag begav vi oss till en jättestor park som vi vandrade omkring i. Efter några timmar började vi gå hemåt.
Vi stannade till i en affär för att handla lite mat och när vi kommer ut blåser det mycket mer och himlen ser rätt grå ut.
Vi hinner gå ca 5-10 minuter innan regnet hinkas ner från himlen.
Som tur var hittade vi ett tak som vi kunde hänga under.
Å oj så mycket vatten det kom på vägarna. Man kunde bara skratta.
När det lugnat sig och blivit "vanligt" ösregn fortsatte vi hemmåt.
Var rätt genomblöta när vi kom hem. Jepp.


Itacaré. En av stränderna man gick emellan.


Den sprang över stigen framför oss. Stor! Som min hand ungefär.


Den fina stranden hade sett finare ut om det varit sol.


Copacabana by night


Copacabana by day



Vi hörs snart igen.






Kommentarer
Postat av: John

Ser fantastiskt ut!

2011-02-21 @ 14:03:32
Postat av: Mami

Gott att höra och se bilder från era äventyr igen. love

2011-02-21 @ 21:53:52
Postat av: Maddie!

Åååh! Helt underbart! Njut som tusan! Saknar dig! :)

Kärlek

2011-02-22 @ 07:53:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0